VID VÄGKORSNINGEN MITT I BYN står det en vit "lanthandel"-skylt, som pekar upp längs den ursprungliga vägen genom Klockrike. Oftast leder de en bara till en modern trist livsmedelshall, men här kommer man faktiskt till ett fynd, även om någon lanthandel inte finns längre. Den har blivit prylbod, något som verkar vara ganska vanligt. På skyltfönstren står fortfarande en något skamfilad Icander och försöker locka kunder. Tvärs över vägen, mitt emot affären, står det en liten stationsbyggnad med en pumpö och en ensam lykta framför. Kvarliggande Essoföremål skvallrar om anläggningens tillhörighet. Och pumpen, som är krönad till 1999, ligger och skräpar bredvid i gräset.

Efter Klockrike började vi nästan tvångsmässigt följa alla lanthandelskyltar på resten av resan. Ingen var något extra, men man vet ju aldrig…